Det är dags för en ny kurs i Norge. På tisdag och onsdag i denna vecka besöker jag Reinertsen för att utbilda deras brandingenjörer i FDS och Pyrosim. Som vanligt ska det bli riktigt roligt och utvecklade. Även om fakirflyget för Kastrup till Oslo kl. 06:00 i morgon känns lite väl tidigt.

Veckans kaffe: Dricker etioptiska Chelba natural i guldfilter som single brew. Kaffet är rostat av DaMatteo i Göteborg.

PS / Intresserad av en företagsanpassad kurs? Spana in mina erbjudande! / DS

Idag (27/5) och imorgon (28/5) håller NBSG informationsdagar om pågående FoU-arbete vid svenska kärntekniska anläggningar. NBSG eller Nationella Brandsäkerhetsgruppen består av representanter från Strålsäkerhetsmyndigheten, Svensk Kärnbränslehantering AB och från svenska kärnkraftsanläggningar. Gruppens arbete skall leda till samordningsvinster på brandsäkerhetsområdet genom att gemensamt finansiera forskning, tester, informationsspridning mm. NBSG är finansiärer av det projekt om en kvalitetsmanual för brandtekniska analyser som jag jobbar med tillsammans med Brandteknik, LTH. 

Imorgon ska jag hålla en presentation om arbetet med kvalitetsmanualen och då kommer jag att redovisa kvalitetsmanualens upplägg, vilken har sin grund i de krav som finns i SSMFS 2008:1 (4 kap 1 §):

”… En säkerhetsanalys bör generellt hålla hög kvalitet vad gäller dokumentation, referenser, granskningsrutiner m.m.

Analysens syfte bör tydligt anges liksom de osäkerheter och begränsningar som föreligger för den. Analysen bör vidare ha god spårbarhet och väl motiverade antaganden och data som är relevanta för anläggningen.

Resultatredovisningen bör innehålla en tydlig slutsats om anläggningens säkerhet inom ramen för analysens förutsättningar och begränsningar….”

Jag har fått ta del av utförlig statistik från MSB beträffande olyckor med farligt gods från år 2005-2008. Materialet omfattar samtliga olyckor med farligt gods där räddningstjänsten kallats till platsen. Materialet omfattar 146 olyckor, varav 122 har data på utsläppt mängd. Jag passade även på att titta på SIKA:s statistik över transporter med farligt gods för att se hur modellerna egentligen stämmer överens med verkligheten.

En sådan jämförelse kan göras mer eller mindre detaljerad och mitt syfte är endast att undersöka storleksordningen på beräknat antal olyckor och det faktiska antalet. Självklart finns det massor med osäkerheter, bl.a. antar jag transporterna sker i 70 km/h, vilket ger givna värden på olyckskvot och index för farligt gods olycka. Men, låt oss trots detta jämföra modellen med verkligheten.

Antal registrerade olyckor med utsläpp i perioden: 122
Antal beräknade olyckor med utsläpp av farligt gods: 31

Oops, vilken skillnad det blev!!! Men, oroa dig inte och tro att modellerna är helt tokiga. Det finns massor av osäkerheter! Dock vill jag passa på att redovisa hur stor volym som släppts ut vid dessa 122 registrerade olyckor:

Helt plötsligt känns det inte så farligt längre. I en riskanalys för transport av farligt gods behandlas volymen som släpps ut ofta konservativt. Det räknas liksom inte som en farligtgodsolycka om det släpps ut mindre än 100 l, vilket sket i drygt 50 % av det registrerade materialet. För att vi ska få en pölbrand som ger någon skada utanför fordonets närområde krävs åtminstone några tusentals liter, vilket inträffat i 14 av de 122 utsläppen. Den stora frågan är om det inte är dags att behandla utsläppt volym lite mindre konservativt i modellerna framöver. Att det prognoserats ske 31 stora utsläpp när det verkligheten skett 1 (ett) är inte en acceptabel noggrannhet.

I nästa vecka hålls “Plan och bostadsdagarna” i Helsingborg där planerare från länsstyrelserna samlas för att diskutera olika frågor kring just planering och bostadsbyggande. Jag har äran att medverka vid ett s.k. samtal där vi kommer att föra en diskussion kring följande intressanta frågor:

1. Hur ska vi utveckla resonemanget kring acceptabel risknivå och sannolikheten för olycka som medför miljöstörningar?
2. Hur får vi med den samhällsekonomiska aspekten i avvägningen?
3. Bättre plats för arbete spelar en avgörande roll idag fast den är förlegad och utgår från ett funktionsseparerat samhälle, hur kan bidra till att det kommer en ny version av rekommendationer?

Det kan inte bli annat än intressant!

På onsdag håller BIV en infoträff om “Hantering av risker och miljöstörningar i Helsingborgs stad” där vi kommer att få ta del av det arbete som Helsingborgs stad gör för att ta fram en strategi för hantering av risker och miljöstörningar i samband med den fördjupade översiktsplanen för utvecklingsområdet H+. 

I Helsingborg pågår en omfattande planering och utveckling av stadens södra delar med H+ stadsförnyelseprojekt, Södertunneln och Hamnledsprojektet. I dessa projekt är risker och miljöstörningar en påtaglig del som staden måste förhålla sig till. Med anledning av detta har staden initierat ett arbete med att skapa en gemensam plattform för hur staden ska hantera risk för olyckor och miljöstörningar i södra Helsingborg. Arbetet ska utmynna i en strategi för hur man ska jobba med riskfrågor i stadsplaneringen omfattande bl.a. en kartläggning av risker och störningar och tydliga värderingskriterier samt vilka typer av åtgärder som är rimliga.

På träffen kommer två representanter från Helsingborgs stad att ge sin syn på arbetet och de resultat som man hitintills fått fram. Vi möter Malin Rizell, översiktsplanearkitekt samt Jonas Nylén, brandingenjör. Träffen hålls den 19 maj 2010 på Tyréns kontor i Malmö (Isbergs gata 15). Mötet börjar kl. 16.00 och vi räknar med att vara klara till kl. 17.30. Det går fortfarande att anmäla sig. Skicka ett mail till fredrik@wuz.se om du är intresserad.

PS / Det har varit en debatt om riskfrågorna i Helsingborg i våras. Spana in tidigare inlägg här.

Sitter just nu och räknar på hur lång tid det tar att värma upp en tank så pass mycket att den kritiska temperaturen (självantänding) överskrids givet en konstant strålningspåverkan. Tiden är viktig för att kunna avgöra om det finns tillräcklig tid för insats. Inte helt enkla ekvationer, men ganska kul.

Dags för en veckorrapport. De kommer inte så ofta nu för tiden, men jag tänkte att det var dags att berätta lite kort om de projekt jag jobbar med just nu.

• Kvalitetsmanual för brandtekniska analyser vid svenska kärntekniska anläggningar. Ett uppdrag där jag tillsammans med LTH jobbar med en slags “good practice” när det gäller konskvensanalyser av bränder. NBSG, dvs. kärnkraftsindustrin och myndigheten SSM, finansierar projektet.
• Fire Safety Design with Sprinkles. Projektet är inne i en slutfas. I nästa vecka hålls ett sista (?) projektmöte i Oslo där mitt rapportutkast kommer att gås igenom. Fram till dess gör jag lite mindre korrigeringar för att förbättra den logiska precisionen.
• Vägutredning för ny hamnled i Helsingborg. Jag är underkonsult till Atkins/Vectura som ansvarar för att ta fram själva vägutredningen. Jag jobbar med frågor som berör transport av farligt gods och jämför risker med de alternativa dragningarna.

Veckans kaffe: Jag har under den senaste månaden njutit av olika rostningar av Graciano Cruzs kaffen. Kanske blir det några veckor till…

Jag har bara lite kort skrivit om Stadex och den artikel som ledde till att nätverket “Giftfri stad” bildades. I veckan har Stadex med god hjälp av mina f.d. kollegor på Tyréns presenterat resultatet av en reviderad riskanalys. Sydsvenskan skriver om den “kraftigt minskade risken” och då kan man fundera på om det är hanteringen i sig som har blivit mindre farlig eller om det är sannolikheten för olyckor som minskat med ett aktivt säkerhetsarbete. Då företaget fortfarande hanterar det giftiga och brandfarliga ämnet propylenoxid så antar jag att det är just en minskad olycksfrekvens som har gett en minskning av riskavståndet från 280 till 75 m.

I mars pågick en livlig debatt i Helsingborg om Kemira Kemis vara eller inte vara. Debatten i Malmö har än så länge inte haft samma intensitet. Jag tycker dock att det finns några viktiga frågor som vi riskanalytiker behöver få samhällets (läs politikernas) hjälp med.

1. Tolkning av lokaliseringsprincipen och god bebyggd miljö. Även om en risk kan vara acceptabel (oftast pga. tillräckligt låg sannolikhet) kan det finnas skäl att särskilja farliga verksamheter från känsliga verksamheter som bostäder, skolor, vårdinträttningar mm. Vilka principer ska vi jobba efter här?
2. Kan vi tolerera hur stora konsekvenser som helst bara att sannolikheten är tillräckligt låg? Om svaret är “ja” hur liten måste sannolikheten vara, alternativt om “nej” hur stor får konsekvensen maximalt vara?`
3. Det finns värderingskriterier för individiuell risk och samhällsrisk, vilka används för att sätta risker med farliga verksamheter i relation till andra risker i samhället. Dessa kriterier baseras på dödsfall. Om vi hade använt andra värderingskriterier (t.ex. svårt skadade) hade vi fortfarande värderat riskerna på samma sätt?

Jag tycker att händelserna i Helsingborg och Malmö uppmärksammar behovet av att vi lyfter ovanstående frågor och diskuterar dem brett och nyanserat. Länsstyrelsen (och Boverket) bör vara tongivande i denna diskussion tillsammans med politiker och tjänstemän i berörda städer. Vi konsulter (som oftast vet mest om risker och deras natur) bör också vara med. Frågan är vem som tar inititativet!?!