Den 29/3-5/4 är det påsklov på Wuz. Jag vilar upp mig på franska rivieran och återkommer med full energi den 6/4. Fast då är jag i Norge och håller en ubildning i FDS och riskanalysmetoder. Idag däremot drar jag till Köpenhamn för att titta på VM i bancykling.
Debatten om Kemira i Helsingborg har en ganska hätsk ton när man tittar i kommentarerna till de senaste dagarnas inlägg:
Kemira bör upphöra med svaveldioxiden
"Ingen vill väcka en knäppskalle"
Skarp kritik mot Helsingborgs tillväxt i söder
Allt inom 700 meter dör på några sekunder
Svaveldioxid transporteras tryckkondenserat och är en av de giftigare kemikalierna som vi använder i samhället. Följande uppgifter kommer från NE:
Svaveldioxid är en färglös, giftig, icke brännbar gas med stickande lukt och sur smak, kemisk formel SO2. Svaveldioxid används som blekmedel samt inom läkemedelsindustri liksom kemisk och petrokemisk industri. Inom livsmedelsindustrin brukas ämnet som konserverings- och desinfektionsmedel för t.ex. frukt, vin och öl.
Det finns olika sätt att mäta svaveldioxidens giftighet, beroende av vilken skadeeffekt som avses. T.ex. används värden från “The Emergency Response Planning Guideline” (ERPG) för att grovt kunna uppskatta effekterna av en exponering. EPRG-1 är en nivå som människor kan exponeras för i 1 h, utan att få några särskilda skador. EPRG-2 är den nivå som människor kan exponeras för i 1 h utan att påverkas så allvarligt att de inte kan sätta sig själv i säkerhet. Den sista nivån, EPRG-3, är den exponering som människor kan utsättas för under 1 h utan att få livshotande skador. För svaveldioxid är de tre nivåerna 0,3 ppm, 3 ppm respektive 15 ppm. Ytterligare ett sätt att mäta skadeutfallet är att titta på den dos (koncentration x exponeringstid) som människor utsätts för. I riskanalyssammanhang är LC50-värden vanliga. För svaveldioxid är LC50 c:a 900 ppm för en exponeringstid av 30 min.
När jag jobbar med risker vid transport av farligt gods så använder jag en modell som tittar på skadeutfallet vid ett utsläpp med svaveldioxid med hänsyn till variationen och osäkerheten i variabler som utsläppets styrka (kg/s), vindhastighet och atmosfärsförhållanden. När dessa parametrar är kända går det att titta på konsekvensen av ett utsläpp. Detta görs med ganska avancerade modeller om hur spridning av gas sker i atmosfären. Visst är det sp att ett utsläpp av svaveldixod kan leda till dödsfall inom 700 m, som artikeln i HD påstår. Att det skulle ta några sekunder är mer tveksamt. Intressant i sammanhanget är att det krävs stora läckage får att konsekvensområdet ska bli så stort. I bedömningarna i samband med transport av farligt gods, t.ex i Länsstyrelsens riktlinjer (RIKTSAM) kan man hitta följhande information:
Ovanstående beräkningar gäller för ett utsläpp som pågår i 30 min, utan att räddningstjänsten vidtar någon skadebegränsande åtgärd. Personerna som exponeras befinner sig utomhus och antas inte sätta sig själv i säkerhet inom de 30 min som utsläppet pågår. Dessa antaganden kan tyckas vara konservativa, men det är en vanlig metodik i samband med fördjupade riskanalyser.
Jag hoppas att Helsingborgs stad, Länsstyrelsen och även Myndigheten för samhällsskydd och beredskap kan samlas för att diskutera viktiga principer för riskvärdering och hur man ska förhålla sig till verksamheter med “potentiellt förödande konsekvenser”, oavsett om det handlar om Kemira eller annan hantering av farliga ämnen.
Bloggen fortsätter på temat “Samhällsplanering” och “Räkna på risk”, inspirerat av HD:s artikelserie om Kemira. Figuren nedan visar lite om storleken på olycksrisker i samhället. Exempelvis så omkommer 1 av 1000 byggnadsarbetare på jobbet varje år, medan det är 1 av 10 miljoner som omkommer efter att ha träffats av blixten.
Längst till vänster i figuren har jag placerat in risknivåerna vid olika typer av bebyggelse intill rekommenderade färdvägar för transport av farligt gods. I bostäder och kontor ska sannolikheten att omkomma under 1 år inte vara större än 1 på 1 miljon, vilket kan jämföras med sannolikheten att omkomma i en flygolycka. För känslig bebyggelse som skolor och vårdanläggningar ska sannolikheten minskas ytterligare, till en nivå lika den att omkomma av ett blixtnedlag. Jag har tidigare skrivit lite om samhällsplanering och riskvärdering. Spana in:
Idag drog Helsingborgs dagblad igång en artikelserie om Helsinborg vs. Kemira. Nedanstående bild (från hd.se) visar på möjliga konsekvenser av ett mycket stort utsläpp. Och visst skulle ett sådant utsläpp få katastrofala följder!
Brandförsvarets Jonas Nylén får kommentera uppgifterna och tycker att företaget har fokuserat på att beskriva konsekvenserna av stora olyckor. Han anser också att det är större sannolikhet att omkomma i en flygolycka än av förgiftning till följd av en olycka med farligt gods. I förra veckan skrev jag några rader om MSB:s yttrande över Kemiras verksamhet och undrade om myndigheten fattade beslut utifrån rädsla för stora konsekvenser. Enligt mitt sätt att se på saken måste alltid frekvensen vägas mot konsekvensen när risker ska värderas. Skulle HD välja att rita upp de värsta tänkbara händelserna runt allt i från mindre industrier till våra kärnkraftverk så hade det varit lätt att visa på stora skador med med många omkomna människor. Frågan är bara var vi ska dra gränsen för acceptabel risk. Men, det följer vi upp en annan dag.
Dubbdäcken har åkt av från cykeln och man får vara nöjd med de fjuttiga 40 mil som cyklats sedan höstrusket och vargavintern slog till. Nu väntas vår och långa fina rundor i ett vårigt Skåne. I förra veckan försökte jag dra igång en liten debatt på bloggen med inlägget:
”Styrs MSB:s beslut av rädsla?”
Denna vecka koncentrerar jag mig på mitt försenade FoU-projekt “Fire Safety Design with Sprinklers”. Jag skriver på de tre sista kapitlena, “design situations”, “life safety critera in sprinklered fires” och “sprinklered design fires”.´Jag har en dryg månad på mig innan rapoortutkastet kommer att skickas ut. I slutet av veckan förbereder jag en två kursdagar som jag håller på BST i Norge.
Veckans kaffe: Dricker nyrostad espressoblandning från Love Coffee i Lund.
Idag fick jag ett svar från MSB. De vill gärna att jag lägger upp deras yttrande i fulltext för att ni ska se helheten i deras ställningstagande. Klicka på länken nedan:
MSB:s yttrande om Kemira Kemi AB
De skriver också:
Eftersom ärendet om Kemiras svavelsyrafabrik i Helsingborg är en pågående tillståndsprocess enligt miljöbalken hos miljödomstolen i Växjö kommer inte MSB att delta i någon debatt om detta. MSB har av skäl som framgår i yttrandet gjort bedömningen att den aktuella platsen inte är lämplig för att tillverka och uttransportera svaveldioxid. Vad tillståndsprocessen till slut mynnar ut i efter miljödomstolens bedömning mot de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken återstår att se.
Jag hade gärna sett en diskussion/debatt kring riskvärdering. Min erfarenhet säger mig att myndigheter (på lokal, regional och nationell nivå) ofta blir väldigt försiktiga om en risken är bedömd som låg enbart pga. att frekvensen är låg.
Kemira Kemi AB i Helsingborg har ansökt om tillstånd enligt miljöbalken till fortsatt verksamhet vid svavelsyrafabriken i Helsingborgs kommun. I ett yttrande (Diarienr. 2009-6871) skriver Myndigheten för samhällsskydd och beredskap något ganska häpnadväckande:
Även om sannolikheten för de aktuella olycksscenarierna är låg gör de potentiellt förödande konsekvenserna som ett sådant olycksscenario kan ge upphov till att platsen får anses som högst olämplig. MSB avstyrker därför den delen av ansökan och yrkar på att det sökta tillståndet för tillverkning av svaveldioxid på denna plats avslås.
Ta dig nu en titt på den översta bilden. Defintitionen på risk som en sammanvägning av sannolikheten för att en negativ händelse inträffar och dess konsekvenser är inte ny och Räddningsverkets (numera MSB:s) publikation “Olycksrisker och MKB” står följande:
Riskbegreppet omfattar två delkomponenter; sannolikheten för en olycka och konsekvensen av en olycka. En risk kan således minskas genom olycksförebyggande och/eller skadebegränsande åtgärder.
Centralt i all riskhantering är att vi kan jobba med åtgärder som minskar sannolikheten för en olycka eller med åtgärder som minskar skadorna när olyckan inträffar. En risk med låg sannolikhet och stor konsekvens kan vara lika stor som en risk med hög sannolikhet och liten konsekvens. Alla dessa teorier lär MSB ut i sina publikationer om hur vi ska gå tillväga när vi ska jobba med risk. Att MSB väljer att yrkar på ett avslag med motivet att det finns “potentiellt förödande konsekvenser” luktar rädsla snarare än logik.
Vad ska MSB yrka på för avslag framöver!?! Kanske ska vi förbjuda flygtrafik. Den potentiella konsekvensen när en Boeing 767 med 400 passagerare störtar i en fullsatt Malmö arena kan inte beaktas annat än förödande. MSB borde definitivt förbjuda alla kärnkraftverk och all form av transport av farligt gods!
Sådär lagom sen kommer jag med några reflektioner om Kalla Faktas inslag om branden i Rinkeby som krävde sju människoliv. Det ratas mycket om en röklucka som var trasig och att räddningstjänstens radioutrustning inte fungerade tillfredsställande. Lyckligtvis är det inte särskilt ofta som en lägenhetsbrand får så ödesdigra konsekvenser där människor som inte befinner sig i brandrummet omkommer. Skulle det inträffa så är det just trapphusen som är de farligaste platserna.
I Kalla Faktas inslag påstås både räddningstjänst och polis hävda att den trasiga rökluckan inte hade någon betydelse för utgången av branden. Detta citerade påstående känns inte speciellt underbyggt. Två av de omkomna dog inte i trapphuset, utan efter att de hade förts till sjukhus. Att hävda att en kortare exponering för brandgaser inte hade påverkat deras överlevnadsmöjligheter är nog att dra förhastade slutsatser, se nedanstående utdrag från olycksutredningen:
Vid denna händelse tog det ganska lång tid innan rökluckan öppnades längst upp i trapphuset och de stora mängder rök som hade kommit ut i trapphuset kunde vädras ut. Detta innebar att man under lång tid av insatsen var tvungna att arbeta i tät brandrök med dålig sikt. Detta i sin tur innebar att genomsökningen av trapphuset försvårades. Utredningen har dock ingen anledning att tro att detta på något sätt skulle ha försenat sökandet så att konsekvenserna blev värre än om rökluckan hade öppnats tidigare. Däremot handlar det mer om personalens egen säkerhet och att bli effektivare vid kommande insatser.
Brandgaser är extremt giftiga. Dödliga förhållanden kan uppkomma inom två minuter i en lägenhet och med en öppen dörr till ett trapphus tar det bara ytterligare några få minuter innan förhållanden är dödliga där. Dock är påverkan av brandgaser individuell och det måste vara omöjligt att med säkerhet påstå att en kortare exponering inte skulle öka överlevnadsmöjligheterna. Varför använda sig av “tro” och inte av vetenskap. Jag hoppas att Statens Haverikommision använder sig av bättre motiv i sin utredning.
Att räddningstjänsten i ett läge måste prioritera sökandet efter en kollega som de tappat kommunikationen med känns fullständigt naturligt. Brandmän är på sitt jobb och utsätts för dessa extrema situationer dagligen. Att deras arbetsmiljö måste sättas först är inget att diskutera. Läs gärna Storstockholms brandförsvar egna kommenterar till händelseförloppet.
Vad gör vì? Kanske hade det inte varit så dumt med mer förlåtande system, exempelvis dörrstängare elller boendesprinkler. Detta kostar naturligtvis troligen mer än vad det smakar (sett ur ett nationellt perspektiv). Allra viktigast är kanske information om hur brandskyddet i våra byggnader är uppbyggt och hur man ska göra om det brinner, både i den egna bostaden och i någon annans. Sådan information finns, se till och sprid den!
Åker till Dalarna idag, åker skidor hela söndagen, åker hem på måndag och jobbar igen på tisdag 9/3.
Tills dess… staka lugnt!
Läste följande i nyhetsbladet från Avdelningen för brandteknik och riskhantering vid LTH:
Avdelningen får under våren en ny doktorand inom bärande konstruktioner och brand. Det är Fredrik Nystedt som kommer att fortsätta sina forskarstudier efter ett uppehåll som brandteknisk konsult. Hans inriktning kommer att vara hur riskanalysmetoder kan användas för dimensionering av bärande konstruktioners brandskydd när t ex sprinkler används som tekniskt skydd.
Tyvärr är inte finansieringen klar än, men det faller förhoppningsvis på plats under våren…
