Under hösten 2003 utvecklade jag och min dåvarande kollega Martin Kylefors (numera Tyréns) den modell som kom att utgöra grunden för Länsstyrelsens “Riktlinjer för riskhänsyn i samhällsplaneringen”, dagligen kallad för RIKTSAM. Det är inte många som känner till detaljerna om den modell som vi byggde upp, men jag minns som ni förstår en hel del. På sistone har jag hittat avvikelser mellan de kurvor på individrisken som redovisas i RIKTSAM och kurvor som jag själv tar fram med en ny modell på samma transportled. I figuren nedan visar jag skillnaderna mellan v 1.0 och den modell som jag själv använder, kallas v 2.0.

Jag kan inte helt säkert beskriva varför det finns så pass stora skillnader mellan modellerna, speciellt i området 30-100 m, ett område inom vilket vi idag ofta planerar för ny bebyggelse. Jag vet dock att resultaten avviker en del när det gäller explosivämnen och spridning av giftiga ämnen i luft. Men, för att fullständigt kunna förstå var i skillnaderna består så behövs tillgång till den ursprungliga beräkningsmodellen. Kanske dags att slå Länsstyrelsen en signal…

Lite annorlunda format på “veckoplaneringen” från och med nu. Här kommer jag berätta lite kort om de uppdrag jag har och via Twitter kan du hänga med lite mer i detalj. Denna vecka jobbar jag med:

• En föreläsning om “konsultens roll” i samhällsplaneringskursen för brand- och riskhanteringsingenjörer.
• Riskanalys av en etablering intill S:a Stambanan i Lund.
• Brandskyddsdokumentation för bostadsbebyggelse i Bjärred.
• Konsekvensanalys av handbok i analytisk dimensionering med tillämpning på en samlingslokal åt Boverket.
• Förbereder en FDS-kurs för ett norskt konsultföretag.
• Analyserar resultatet från en brandprovning med fokus på hur väl de teoretiska modellerna stämmer.

Veckans kaffe: Inleder med finfin-kaffet “Pascua Geisha (Hacienda La Esmeralda)” rostat av Costas i Umeå.

Ni som följer mig på Twitter har sett att jag ägnat en hel del tid till att jobba med min modell för konskevensberäkning av olyckor med farligt gods. Bland annat har jag fokuserat på skadebegränsande åtgärder efter explosioner, men även modelleringen av gasutsläpp har fått sig en rejäl genomgång. Jag har sett över hanteringen av spridningsvinklar och även själva spridningsmodellen har fått ett ansiktslyft.

Gasspridning i Excel är inte helt enkelt, utan kräver en hel del knep och knåp för att fungera. Speciellt då jag har ett krav att modellen ska vara helt integrerad med @RISK och leverera individrisken som en funktion av avståndet på en gång. När det gäller gasspridning så används några olika modeller, beroende på utsläppets källstyrka och rådande klimat:

1. Jetmodell
2. Jetmodell och passiv spridning
3. Jetmodell och tunggasmodell
4. Jetmodell, tunggasmodell och passiv spridning

Att enbart titta på en passiv spridningl (gaussisk spridningsmodell) ger ganska grova underskattningar av gaskoncentration, speciellt nära utsläppet. En intressant reflektion är att tre av fem utsläpp inte ger en  övergång till passiv spridning. Värt att tänka på när ni bygger era modeller…

NIST har fortsatt utveckla FDS och inom en hyfsad snar framtid kan vi få möjlighet att uppgradera till FDS6. I övergången från FDS4 till FDS5 gjordes några rejäla förändringar, vilka ni kan läsa mer om här. Vad kan vi då förvänta oss av FDS6?

Bland annat jobbas det på en ny “väggmodell” som bättre ska ta hänsyn till att plymer mot väggar. NIST jobbar också med en möjlighet att använda “inbakade” domäner, vilket skulle förenkla hur modeller byggs upp. Vidare sker en hel del utveckling av turbulensmodellen och kvalitetsparametrar relaterade till LES.

PS / Du följer väl FDS-gängets utvecklingsblogg… / DS

Nu finns jag på Twitter.

Är på väg till ett möte så det blir ett turboinlägg… Jag har funderat en del på framtiden och känner att både Twitter och Poddradio ligger inom nära räckhåll. Behöver fundera en stund till bara  

Måndag: Möte i Lund om nytt bostadsprojekt norr om Kung Oskars bro. 
Tisdag-Torsdag: På kontoret och producerar. Återkommer med detaljer senare i veckan.
Fredag: Ledig, åker till Stockholm. Borde ha sprungit Lidingöloppet…

Veckans kaffe: Costas “Los Cremos” ligger fint i kvarnen.

I slutet av terminen gästspelar jag på nytt i kursen “Riskanalysmetoder”. Förhoppningsvis undviker vi situationer som denna…

Det är lätt att bli frustrerad när man sitter och funderar på sprinkler och tekniska byten. Framförallt då en fungerande sprinkler innebär ett ganska litet behov av andra brandskyddsåtgärder. Sprinklern kan visserligen inte göra något åt uppkomst av brand och det krävs troligen ett brand- och utrymningslarm i flera verksamheter för att möjliggöra tidig utrymning. En fungerande sprinkler innebär ett sätt att uppfylla det tekniska egenskapskravet om att begränsa utveckling och spridning av brand och brandgaser.

Genom att begränsa branden bidrar sprinklersystemet också till att säkerställa att bärverket står kvar, att spridning till närliggande byggnad inte sker, att personer kan lämna byggnaden (eller räddas på annat sätt) samt att räddningsmanskapets säkerhet beaktas (och blir bättre). Ett sprinklersystem påverkar i princip samtliga egenskapskrav och i många sprinklade byggnader är det endast i storleksordningen 5 av 100 bränder som kräver ytterligare brandskyddsåtgärder.

Det jag nu brottas med är att titta på vilket brandskydd som krävs vid de bränder när sprinklersystemet inte klarar av sin uppgift. Är det så att det inte behövs ytterligare brandskydd? Ett angreppssätt som jag jobbar mot är att försöka jämföra mot de sista fem bränderna (av 100) i en byggnad utan sprinkler ser ut. Har branden spridit sig utanför brandcellen här, eller finns den fortfarande innesluten. Om den har spridit sig i det osprinklade fallet, då borde den väl få göra det även i byggnaden med sprinkler?

Jag tar gärna emot alla former av synpunkter om sprinkler och tekniska byten. Forskingsprojektet “Fire Safety Design with Sprinklers” är till för er alla så passa på att kommentera!

Fick detta meddelande alldeles nyss:

Hej Fredrik

Jag och några kollegor vid Sveriges Television arbetar just nu med ett granskande reportage om brandsäkerhet…

Positvit eller negativt, inte vet jag. Men, helt klart spännande!

Det är inte överdrivet enkelt att hitta bra kompetensutveckling som brandingenjör när man väl lämnat LTH bakom sig. Mantrat i konsultvärlden är att vi kompetensutvecklar oss i våra uppdrag och visst är det så. Men här finns vissa solklara begränsningar. Hur ofta har vi tid att komma på ett helt nytt sätt att angripa ett problem? Hur ofta kan vi lägga ner en hel arbetsdag bara på att diskutera vilken metodilk vi ska använda? Tyvärr är svaren på dessa frågor troligen “inte så värst ofta” för de flesta av oss.

När vi väl bestämmer oss för att åka på konferens så ska vi vara glada om vi får ut något konkret av det. Allt för ofta känner jag att det inte händer så mycket i världen som för min utveckling framåt. Mina slutsatser från SFPE-konferensen i Auckland 2008 visar att det där med risk (sannolikhet x konsekvens) är något som världen får vänta ytterligare några år på innan utvecklingen tar fart ordentligt. Det bästa med konferenser är dels tiden för egen reflektion och mötena med andra ingenjörer. Vidare har LTH har tagit fram några kurser för vidareutbildning. Går det inte att få kurser som är specialanpassade för konsulternas behov? Ja, det gör det och jag kan glädja er alla med att jag erbjuder två olika utbildningar med ett mycket konkret innehåll:

• Simulering av bränder med Fire Dynamics Simulator (FDS). Läs mer >>
• Riskhantering i ett samhällsperspektiv med fokus på tranport av farligt gods. Läs mer >>