SFPE:s magasin “Fire Protection Engineering” firar 10 års jubileum med en specialutgåva som granskar de förändringar som har skett i tillämpningen av brandingenjörsvetenskap de senaste 10 åren. Läs numret här.

Natten mellan den 29 och 30 oktober 1998 inträffade Sveriges hitintills största brandkatastrof. 63 ungdomar miste livet och drygt 200 skadades. En minnessten avtäcktes under onsdagskvällen för att hedra de unga offren för katastrofen och det senaste numret av Sirenen tar upp brandkatastrofen med fokus på den viktiga frågan – har vi lärt något?

Räddningsverkets observatörsrapport “Brandkatastrofen i Göteborg 98-10-29” gör ett försök att beskriva hur flera faktorer samverkade till den värsta brandkatastrofen i Sverige i modern tid:

1. Det var för mycket folk i lokalen.
2. Brandförloppet var snabbt.
3. Branden har haft möjlighet att växa sig stark innan den blev upptäckt.
4. En av de två utgångarna var blockerad av branden redan när den upptäcktes.
5. Den återstående utgången var smal.
6. Det uppstod panik.

I respekt för alla de som drabbats av brandkatastrofen bör vi säkerställa att vi beaktar ovanstående faktorer när vi projekterar brandskyddet i liknande lokaler. Det svåra är bara hur vi ska hantera den “mänskliga faktorn” som var klart avgörande för skadeutfallet i Göteborg. Hade lokalen använts för det ändamål som den var avsedd för (max 150 personer) visar enkel matematik att skadeutfallet troligen hade blivit ett fåtal lindrigt skadade.

Branden på Station Night Club (Rhode Island, USA) visar hur liten tidsmarginalen är för säker utrymning och Sydsvenskan rapporterar idag om stora brister i brandskyddet på dansställen. Var och när händer nästa katastrof?

Jag har via min f.d. kollega på ØSA  – Jan-Erik Öst (numera FSD och frilansande brandskyddskonsult) fått ett uppdrag att verifiera om utrymningssäkerheten från PGA:s nya klubbhus är tillfredsställande. Huset var från början tänkt att inrymma lägenheter på de två övre planen, men sena ändringar i projektet har medfört önskemål om “hotellverksamhet” i form av suiter med “golf view”. Att ändra från bostäder till hotell är inte helt smärtfritt, framförallt eftersom fönsterutrymning med hjälp av räddningstjänstens utrustning är att glömma. Nu gäller det att finna en schysst lösning som ger en tillfredsställande säkerhet för både gäster och räddningspersonal.

Jag har äntligen leverat min rapport till NCC – “Dimensionering av bärförmåga vid brand i enplansbyggnader Br2” där jag penetrerar frågor som “kan övertändning förväntas?” och “vilken möjlighet har aktiva system för att skydda bärverket?” på djupet. För övrigt var armhävningsprogrammet riktigt jobbigt…

Måndag: På kontoret arbetar med BBR 20XX.
Tisdag: På kontoret och verifierar utrymningssäkerheten på ett planerat hotell “PGA Bara”.
Onsdag: På kontoret fortsätter med PGA Bara.
Torsdag: På kontoret jobbar med arbetar med BBR 20XX.
Fredag: Ledig.

Veckans kaffe: Dricker etiopiska Vild Limu från DaMatteo i Göteborg.

I måndags gjorde jag mitt första framträdande för en stor samling kommunpolitiker där jag som “inkallad expert” redovisade hur vi har utformat den östliga anslutningen till Trelleborgs hamn på ett sätt som minimerar påverkan på omgivningen. Utifrån olycksriskperspektivet är det egentligen den låga olycksfrekvensen som möjliggjort förhållandevis korta skyddsavstånd.

En låg olycksfrekvens är resultatet av låga hastigheter (30-40 km/h) samt ett avåkningsskydd i form av ett högkapacitetsräcke (klass H4b).

En snubbe skrev till FDS and Smokeview Discussions och undrade vad det var för fel med hans simulering. FDS kunde helt enkelt inte starta… Han vill simulera ett stearinljus och så här ser delar av indatafilen ut:

  &MESH IJK=8, 8, 8, XB = 0.0, 40.0, 0.0, 100.0, 0.0, 80.0 /
  &MESH IJK=4, 4, 8, XB = 40.0, 60.0, 0.0, 100.0 ,0.0, 80.0 /

Snyggt! En grid i x-led på 40 m med 4-8 celler. Värre blir det i y-led med 4-8 celler på 100 m. En cellsida på upp till 25 m ska väl inte vara något problem. Det blir nästan ännu roligare när vi ser beskrivningen på själva ljuset:

  &OBST XB=45.0, 55.0, 45.0, 55.0, 0.0, 20.0, SURF_ID=’CANDLE’ / wax of candle
  &OBST XB=48.0, 52.0, 48.0, 52.0, 20.0, 32.0, SURF_ID=’WICKCANDLE’ / wick of candle

Ljuset blev ganska stort, sisådär 10 x 10 m till ytan och 20 m högt med tillhörande vecke på 4 x 4 m med en höjd på 12 m. C:a 409 MW skulle det bli med angivet värde på HRRPUA.

Det värsta av allt är nog att NIST:s Dr.Jason Floyd faktiskt besvärar sig med att besvara frågor som denna. Hur ska vi göra för att få bort användare som Gan från fältmodellering?

PS / Är du intresserad av ljus och hur de brinner. Ta en titt på “Characterization of Candle Flames” / DS

Friskvårdstemat håller i sig. Stegräkningstävlingen har varit igång i tre veckor och “Wuz åker inte buzz” har gått 262 av de 545 km till Berlin. Nu är det dags för nästa grej. Jag klarade 27 i mitt “initial test”. Vågar du anta utmaningen…

Nu har jag inte jobbat på 66 h och känner mig härligt utvilad. Städade undan en hel del lösa trådar i förra veckan så nu finns det intellektuell kapacitet för de tankekrävande uppgifterna (läs BBR 20XX och NCC-projektet om aktiva system och bärande)

Måndag: På kontoret förbereder mig för kvällens dragning om östlig anslutning till Trelleborgs hamn. Projektgruppen ska träffa kommunfullmäktige i Trelleborg för att informera om arbetet och resultatet. 
Tisdag: På kontoret jobbar med BBR 20XX.
Onsdag: På kontoret jobbar med BBR 20XX. 
Torsdag: Åker till LTH för att lyssa på en presentation av ett projektarbete om “Tillförlitligheten för automatiska sprinkleranläggningar – en analys av befintlig statistik”.
Fredag: På kontoret.

Veckans kaffe: Dricker utmärkta Balmaadi Estate rostat av Costas i Umeå.

NIST har skrivit ihop en läsvärd berättelse om FDS utveckling till idag och de planer som finns för framtiden. Spana deras “FDS Road Map” och vidga dina vyer om modellens kapacitet och utvecklingsmöjligheter. Vill du går mer på djupet (med ett visst inslag av filosofi” så ta en titt på McGrattans “Fire Modeling: Where Are We? Where Are We Going?”

Alldeles nyss fick jag reda på att det lag som jag medverkar i har kvalificerat sig för den omfattande projektävlingen H+ (i Helsingborg). Jag ingår i ett lag där White arkiteker utgör basen och arbetet går ut på att medverka vid utformningen av centrala Helsingborgs framtid. Fem lag av totalt 63 har valts ut för att deltaga i tävlingen. Läs mer här.