Idag sitter jag med ett delikat problem angående särskilt boende för personer med vårdbehov. Det är inte helt ovanligt att vanliga flerbostadshus byggs om för att exempelvis inrymma ett antal lägenheter för personer som behöver vård. En av lägenheterna bemannas av sjuksköterskor och de övriga inrymmer äldre. Så fort vi går från bostadshus till särskilt boende ändras vissa regler för brandskyddet rejält. Bland annat ställs krav på dörrstängare till lägenhetsdörrarna och inte minst får fönster inte användas som utrymningsväg.

Nu blir det riktigt komplicerat. Det finns inte något flerbostadshus som byggts med två trapphus och en ombyggnad som innebär att det från varje lägenhet ska finnas tillgång till två trapphus är mycket omfattande. Befintligt trapphus måste göras om så att det blir en ”sluss” mellan lägenheterna och trappan. Därefter får ytterligare en utrymningsväg anslutas till denna sluss. Alternativt får det byggas trappor från resp. lägenhet som går ner till markplan.

Ovanstående lösning känns inte riktigt genomtänkt i samband med ombyggnad och gör att det i princip är omöjligt att skapa fler särskilda boende för personer med vårdbehov inom det befintliga bostadsbeståndet. Redan idag finns det säkerligen ett stort antal äldre (med vårdbehov) som bor i lägenheter runt om i landet. Dessa får besök av hemtjänst eller anhöriga, men inga särskilda åtgärder görs för att förstärka deras brandskydd som om de hade bott i ett särskilt boende. Bara för att hemtjänsten eller den anhöriga ersätts med vårdpersonal som finns på plats dygnet runt krävs en skärpning av brandskyddet. Självklart är skyddet av våra äldre viktigt, men den stora frågan är varför det blir så mycket viktigare bara för att de får tillgång till vårdpersonal dygnet runt



Jag har upprepade gånger (se artikel från Sirenen) hävdat att sprinkler behövs för att ge äldre samma skydd som de som kan utrymma på egen hand. För att få ett bra brandskydd för särskilda boende är ytterligare inte ett trapphus den bästa lösningen. Istället är det nödvändigt att tänka lite större och vidta åtgärder som verkligen gör någon skillnad och då kan exempelvis en flyttbar sprinkleranläggning vara ett schysst alternativ.

Om det dyker upp ett och annat konstigt tecken när ni läser så kan det bero på att jag haft lite strul med min SQL-databas. Efter förmiddagens djupdykning i ämnet är jag nu minst sagt en SQL-kung.

Släng en kommentar när ni tycker att jag behöver gå in och rätta till eventuella konstigheter.

C.a 40 h har jag lagt ner på ett paper till den kommande SFPE-konferensen. Det visade sig att jag hade riktigt många idéer kring hur vi bör hantera brandskydd i höga byggnader. Denna vecka lägger jag fokus på att färdigställa dokumentationerna av flertalet av de analyser som jag gjorde kring jul.

Måndag: På kontoret och jobbar med snabba svar på frågor i aktuella projekt.
Tisdag: Åker till FSD för att diskutera problematiken med trycksättning av schakt. Vi fokuserar på metoder för stryrning och lufttillförsel.
Onsdag: På kontoret.
Torsdag: På kontoret.
Fredag: Projekterinsgmöte hos Skanska om nya Volvo Truck Center.

Veckans kaffe: Det är en traditionell italiensk barblanding som gäller de kommande veckorna. Jag kör Montanas Gran Miscela, huskaffet hos da Aldo i Skanör.

Idag ska mitt paper till SFPE-konferensen på Nya Zeeland i april göras klart. I praktiken betyder det att ”idag” inte slutar förrän jag är klar. Jag har ägnat många timmar att tänka igenom hur vi gör med höga byggnader och kommit fram till flera viktiga slutsatser som vi ska ha med oss när vi dimensionerar brandskyddet i nästa höghus.

Självklart kommer en sammanfattning på bloggen av mina idéer när jag är klar.

Boverket skickade i mitten av december ut en uppmaning att få synpunkter på förslag till ändringar i både BBR och BKR avseende brandskydd. Denna gång handlar det framförallt om kraven på hur bärande konstruktioners brandskydd och hur detta ska dimensioneras. I BKR kommer ett nytt avsnitt (10:223) om lokal brand där följande text är föreslagen:

”I de fall där övertändning inte kan förväntas, utan branden blir lokalt begränsad, blir brandgastemperaturen inte längre beroende av brandbelastningens storlek, Brandens varaktighet påverkas däremot. Istället blir brangastemperaturen beroende av brandarea och effektutveckling. Att en brand inte kan bli fullt utvecklad skall visas i en särskild utredning, utan hänsyn tagen till tekniska installationer.”

Tycker du att det känns rímligt att vi inte kan tillgodoräkna oss tekniska installationer när vi avgör om övertändning kan förväntas eller inte?

För mig handlar det om vilken säkerhetsnivå som önskas, dvs. vilken tillförlitligthet som mina tekniska installationer måste ha för att de ska kunna tillgodoräknas. Min uppfattning är att det borde vara möjligt att låta både sprinkler och brandgasventilation utgöra ett skydd även för den bärande konstruktionen. Dessa system har i uppgift att släcka eller kontrollera bränder alternativt se till att brandgastemperaturen understiger en kritisk nivå. Att leva i tron att passivt brandskydd har 100 % tillförlitlighet, vilket Boverket i princip anser med föreslagna skrivelser känns inte så modernt. Kan det inte vara så att tekniska installationer till och med kan ha en högre tillförlitlighet och vara mer förlåtande än vad passiva system är!?!

Så det Boverket i stället borde göra är att definiera vilken tillförlitlighet som önskas för skydd av bärverken. Handlar det om 1 kollaps av 1000 bränder (motsvarande säkerhetsindex 3,1 för olyckslast)? Med ett krav på tillförlitligheten kan vi ingenjörer sedan utforma kombinationer av tekniska installationer (sprinkler, brandgasventilation, inerterande system, etc.) som uppnår önskvärd tillförlitlighet. Om en byggherre vill ha två redundanta sprinkleranläggningar i en byggnad för att ha ett tillförltitligt skydd mot övertänd brand i stället för att ha ett passivt skydd av bärverken så är det upp till honom och inte till myndigheten att bestämma.

Jag tycker att ni alla ska ta en funderar på förslagen till ändringar i BBR och BKR och passa på att delge Boverket era synpunkter.

Läste nyligen en artikel i SFPE:s Fire Protection Engineering om ”the role of interior finish in fire development” och kunde återigen inte låta bli att reflektera lite kring ytskiktens betydelse. Författarna till artikeln skriver hur viktigt det är med att reglera ytskikten för det finns så många katastrofala bränder som inträffat där ytskikten spelat en stor roll. Fast, nu är det inte några snälla ytskikt som vi pratar om utan snarare cellplast (som i Station Night Club på Rhode Island) eller som heltäckningsmatta (som i Stardust Night Club).

Jag har inga tvivel att det måste finnas någon reglering av byggmaterialen och i BBR avsnitt 5:511 anges att ”material med sämre brandtekniska egenskaper än ytskikt av klass D-s2,d0 (klass III) bör skyddas mot påverkan av brand under brandens inledningsskede så att minst samma brandtekniska egenskaper som hos ytskikt av klass D-s2,d0 (klass III) erhålls”. Alltså ska vi inte i en byggnad förväntas oss byggmaterial med egenskaper sämre än träpanel. Frågan är om det i många lokaler är nödvändigt att reglera ytskiktskraven hårdare, dvs klass I eller klass II? Finns det någon som kan visa att det är helkasst med ytskikt av klass III i en samlingslokal, gívet den inredning som trots allt finns i lokalen. Spelar ytskikten någon roll för personsäkerheten, eller handlar det bara om att försvåra för en liten brand att bli stor? Det hade varit kul om den kommande BBR-revideringen åtminstone hade funderat igenom ytskiktens verkliga betydelse.

Tillfredsställelsen var stor när jag i början av förra veckan lyckades leverera ett utkast till NCC med titeln ”Aktiva system för skydd av bärverk vid brand”. Med tanke på höstens stormiga debatt i ämnet krävdes ordentiligt på fötterna innan jag kände mig säker på att aktiva system visst är en del av ett bra brandskydd för den bärande konstruktionen.

Måndag: På kontoret och försöker besvara frågor i sex högaktuella projekt (där jag ligger lite efter…).
Tisdag: På kontoret, förhoppningsvis är frågorna besvarade
Onsdag: Projekteringsmöte hos Bygg-Fast om ombyggnad av en större livsmedelsbutik i Trelleborg.
Torsdag: Projekteringsmöte om Willys i Staffanstorp.
Fredag: Jag skriver paper till SFPE-konferensen i april.

Veckans kaffe: Jag går på den sista av mina påsar från Costas. Denna gång blir det Finca Santa Paula från Guatemala.

Jaha då var den första enmanskonsulten certifierad. Tur att jag inte sitter i en källare. Att ha # 7 på listan av certifierande brandingenjörer känns förpliktigande. Undrar hur man blir en dubbelnolla i detta sammanhang?

Jag har jobbat med tvåzonsmodellen CFAST igen. Det var riktigt länge sedan. Numera liknar CFAST den danska modellen ARGOS till sitt utseende, samtidigt som Smokeview kan användas för att grafiskt presentera utdata.

I mitt projekt för NCC om aktiva system som skydd av bärverk ville jag göra överslagsberäkningar för brandgaslagrets temperatur som en funktion av lokalens golvyta och takhöjd samt tillgången till brandgasventilation i tak. Eftersom lokalen liknar en skokartong och det handlar om att lösa grundläggande ekvationer för mass- och energibalans känns tvåzonsmodellen vettig att använda. Under en förmiddag lyckades jag skapa 220 indatafiler, göra 220 beräkningar och utvärdera 220 resultatfiler. Visst, jag är riktigt snabb och har mina tekniker för sök/ersätt i flera filer samtidigt, samt batch-kommando för att simulera och makron i excel som sammanställer resultatet. Men tidsvinsterna i förhållande till simulering med CFD är otroliga. I nästa steg ska jag göra lite känslighetsanalys och se hur väl resultatet från tvåzonsmodellen korrelerar mot FDS.

I början av veckan är det fokus på produktion, därefter tar mötena vid igen. Kanske mest spännande i veckan är mötet med Kuben och Birch & Krogboe i Köpenhamn angående möjligheten till höga trähus i Danmark.

Måndag: På kontoret
Tisdag: På kontoret, avslutar med friskvård (massage)
Onsdag: Projekteringsmöte hos JM angående Gyllins trädgård
Torsdag: Möte hos Kuben i Köpenhamn angående Setras trähus
Fredag: Projekteringsmöte hos Skanska om nya Volvo Truck Center i Malmö

Veckans kaffe: Jag fortsätter njuta av Costas kaffe från News i Umeå. Alltid förträffligt! Maskinen är dessutom avkalkad och servad!