Jag har fått ta del av utförlig statistik från MSB beträffande olyckor med farligt gods från år 2005-2008. Materialet omfattar samtliga olyckor med farligt gods där räddningstjänsten kallats till platsen. Materialet omfattar 146 olyckor, varav 122 har data på utsläppt mängd. Jag passade även på att titta på SIKA:s statistik över transporter med farligt gods för att se hur modellerna egentligen stämmer överens med verkligheten.

En sådan jämförelse kan göras mer eller mindre detaljerad och mitt syfte är endast att undersöka storleksordningen på beräknat antal olyckor och det faktiska antalet. Självklart finns det massor med osäkerheter, bl.a. antar jag transporterna sker i 70 km/h, vilket ger givna värden på olyckskvot och index för farligt gods olycka. Men, låt oss trots detta jämföra modellen med verkligheten.

Antal registrerade olyckor med utsläpp i perioden: 122
Antal beräknade olyckor med utsläpp av farligt gods: 31

Oops, vilken skillnad det blev!!! Men, oroa dig inte och tro att modellerna är helt tokiga. Det finns massor av osäkerheter! Dock vill jag passa på att redovisa hur stor volym som släppts ut vid dessa 122 registrerade olyckor:

Helt plötsligt känns det inte så farligt längre. I en riskanalys för transport av farligt gods behandlas volymen som släpps ut ofta konservativt. Det räknas liksom inte som en farligtgodsolycka om det släpps ut mindre än 100 l, vilket sket i drygt 50 % av det registrerade materialet. För att vi ska få en pölbrand som ger någon skada utanför fordonets närområde krävs åtminstone några tusentals liter, vilket inträffat i 14 av de 122 utsläppen. Den stora frågan är om det inte är dags att behandla utsläppt volym lite mindre konservativt i modellerna framöver. Att det prognoserats ske 31 stora utsläpp när det verkligheten skett 1 (ett) är inte en acceptabel noggrannhet.

Jag hittade följande gamla tabell i en rapport här om kvällen. Den visar kostnaden per räddat liv för en rad olika åtgärder och kommer från Tengs et.al (1995), Five-hundred life-saving interventions and their cost-effectiveness, Risk Analysis, Vol 15, No 3, Society for Risk Analysis.

Tabellen visar att det är en mycket stor variation i vilken kostnadseffektivitet som olika åtgärder har. Det går alltid att fundera på hur vi väljer att prioritera. Undrar var “transport av farligt gods” skulle hamna?

Debatten om Kemira i Helsingborg har en ganska hätsk ton när man tittar i kommentarerna till de senaste dagarnas inlägg:

Kemira bör upphöra med svaveldioxiden
"Ingen vill väcka en knäppskalle"
Skarp kritik mot Helsingborgs tillväxt i söder
Allt inom 700 meter dör på några sekunder

Svaveldioxid transporteras tryckkondenserat och är en av de giftigare kemikalierna som vi använder i samhället. Följande uppgifter kommer från NE:

Svaveldioxid är en färglös, giftig, icke brännbar gas med stickande lukt och sur smak, kemisk formel SO2. Svaveldioxid används som blekmedel samt inom läkemedelsindustri liksom kemisk och petrokemisk industri. Inom livsmedelsindustrin brukas ämnet som konserverings- och desinfektionsmedel för t.ex. frukt, vin och öl.

Det finns olika sätt att mäta svaveldioxidens giftighet, beroende av vilken skadeeffekt som avses. T.ex. används värden från “The Emergency Response Planning Guideline” (ERPG) för att grovt kunna uppskatta effekterna av en exponering. EPRG-1 är en nivå som människor kan exponeras för i 1 h, utan att få några särskilda skador. EPRG-2 är den nivå som människor kan exponeras för i 1 h utan att påverkas så allvarligt att de inte kan sätta sig själv i säkerhet. Den sista nivån, EPRG-3, är den exponering som människor kan utsättas för under 1 h utan att få livshotande skador. För svaveldioxid är de tre nivåerna 0,3 ppm, 3 ppm respektive 15 ppm. Ytterligare ett sätt att mäta skadeutfallet är att titta på den dos (koncentration x exponeringstid) som människor utsätts för. I riskanalyssammanhang är LC50-värden vanliga. För svaveldioxid är LC50 c:a 900 ppm för en exponeringstid av 30 min.

När jag jobbar med risker vid transport av farligt gods så använder jag en modell som tittar på skadeutfallet vid ett utsläpp med svaveldioxid med hänsyn till variationen och osäkerheten i variabler som utsläppets styrka (kg/s), vindhastighet och atmosfärsförhållanden. När dessa parametrar är kända går det att titta på konsekvensen av ett utsläpp. Detta görs med ganska avancerade modeller om hur spridning av gas sker i atmosfären. Visst är det sp att ett utsläpp av svaveldixod kan leda till dödsfall inom 700 m, som artikeln i HD påstår. Att det skulle ta några sekunder är mer tveksamt. Intressant i sammanhanget är att det krävs stora läckage får att konsekvensområdet ska bli så stort. I bedömningarna i samband med transport av farligt gods, t.ex i Länsstyrelsens riktlinjer (RIKTSAM) kan man hitta följhande information:

• Alla utsläpp med svaveldioxid orsakar dödsfall inom 40 m
• 1 av 2 utsläpp orskar dödsfall bortom 100 m
• 1 av 4 utsläpp orskar dödsfall bortom 200 m
• 1 av 5 utsläpp orskar dödsfall bortom 250 m
• 1 av 5 utsläpp orskar dödsfall bortom 250 m
• 1 av 7 utsläpp orskar dödsfall bortom 400 m
• 1 av 10 utsläpp orskar dödsfall bortom 600 m
• 1 av 20 utsläpp orskar dödsfall bortom 1000 m

Ovanstående beräkningar gäller för ett utsläpp som pågår i 30 min, utan att räddningstjänsten vidtar någon skadebegränsande åtgärd. Personerna som exponeras befinner sig utomhus och antas inte sätta sig själv i säkerhet inom de 30 min som utsläppet pågår. Dessa antaganden kan tyckas vara konservativa, men det är en vanlig metodik i samband med fördjupade riskanalyser.

Jag hoppas att Helsingborgs stad, Länsstyrelsen och även Myndigheten för samhällsskydd och beredskap kan samlas för att diskutera viktiga principer för riskvärdering och hur man ska förhålla sig till verksamheter med  “potentiellt förödande konsekvenser”, oavsett om det handlar om Kemira eller annan hantering av farliga ämnen.

Bloggen fortsätter på temat “Samhällsplanering” och “Räkna på risk”, inspirerat av HD:s artikelserie om Kemira. Figuren nedan visar lite om storleken på olycksrisker i samhället. Exempelvis så omkommer 1 av 1000 byggnadsarbetare på jobbet varje år, medan det är 1 av 10 miljoner som omkommer efter att ha träffats av blixten.

Längst till vänster i figuren har jag placerat in risknivåerna vid olika typer av bebyggelse intill rekommenderade färdvägar för transport av farligt gods. I bostäder och kontor ska sannolikheten att omkomma under 1 år inte vara större än 1 på 1 miljon, vilket kan jämföras med sannolikheten att omkomma i en flygolycka. För känslig bebyggelse som skolor och vårdanläggningar ska sannolikheten minskas ytterligare, till en nivå lika den att omkomma av ett blixtnedlag. Jag har tidigare skrivit lite om samhällsplanering och riskvärdering. Spana in:

• Dilemmat kring sannolikheter och konsekvenser
• Varför 1 på 100 000 och 1 på 10 000 000 vid värdering av risk?
• Knepigt om riskvärdering

Idag drog Helsingborgs dagblad igång en artikelserie om Helsinborg vs. Kemira. Nedanstående bild (från hd.se) visar på möjliga konsekvenser av ett mycket stort utsläpp. Och visst skulle ett sådant utsläpp få katastrofala följder!

Brandförsvarets Jonas Nylén får kommentera uppgifterna och tycker att företaget har fokuserat på att beskriva konsekvenserna av stora olyckor. Han anser också att det är större sannolikhet att omkomma i en flygolycka än av förgiftning till följd av en olycka med farligt gods. I förra veckan skrev jag några rader om MSB:s yttrande över Kemiras verksamhet och undrade om myndigheten fattade beslut utifrån rädsla för stora konsekvenser. Enligt mitt sätt att se på saken måste alltid frekvensen vägas mot konsekvensen när risker ska värderas. Skulle HD välja att rita upp de värsta tänkbara händelserna runt allt i från mindre industrier till våra kärnkraftverk så hade det varit lätt att visa på stora skador med med många omkomna människor. Frågan är bara var vi ska dra gränsen för acceptabel risk. Men, det följer vi upp en annan dag.

Idag fick jag ett svar från MSB. De vill gärna att jag lägger upp deras yttrande i fulltext för att ni ska se helheten i deras ställningstagande. Klicka på länken nedan:

MSB:s yttrande om Kemira Kemi AB

De skriver också:

Eftersom ärendet om Kemiras svavelsyrafabrik i Helsingborg är en pågående tillståndsprocess enligt miljöbalken hos miljödomstolen i Växjö kommer inte MSB att delta i någon debatt om detta. MSB har av skäl som framgår i yttrandet gjort bedömningen att den aktuella platsen inte är lämplig för att tillverka och uttransportera svaveldioxid. Vad tillståndsprocessen till slut mynnar ut i efter miljödomstolens bedömning mot de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken återstår att se.

Jag hade gärna sett en diskussion/debatt kring riskvärdering. Min erfarenhet säger mig att myndigheter (på lokal, regional och nationell nivå) ofta blir väldigt försiktiga om en risken är bedömd som låg enbart pga. att frekvensen är låg.

Kemira Kemi AB i Helsingborg har ansökt om tillstånd enligt miljöbalken till fortsatt verksamhet vid svavelsyrafabriken i Helsingborgs kommun. I ett yttrande (Diarienr. 2009-6871) skriver Myndigheten för samhällsskydd och beredskap något ganska häpnadväckande:

Även om sannolikheten för de aktuella olycksscenarierna är låg gör de potentiellt förödande konsekvenserna som ett sådant olycksscenario kan ge upphov till att platsen får anses som högst olämplig. MSB avstyrker därför den delen av ansökan och yrkar på att det sökta tillståndet för tillverkning av svaveldioxid på denna plats avslås.

Ta dig nu en titt på den översta bilden. Defintitionen på risk som en sammanvägning av sannolikheten för att en negativ händelse inträffar och dess konsekvenser är inte ny och Räddningsverkets (numera MSB:s) publikation “Olycksrisker och MKB” står följande:

Riskbegreppet omfattar två delkomponenter; sannolikheten för en olycka och konsekvensen av en olycka. En risk kan således minskas genom olycksförebyggande och/eller skadebegränsande åtgärder.

Centralt i all riskhantering är att vi kan jobba med åtgärder som minskar sannolikheten för en olycka eller med åtgärder som minskar skadorna när olyckan inträffar. En risk med låg sannolikhet och stor konsekvens kan vara lika stor som en risk med hög sannolikhet och liten konsekvens. Alla dessa teorier lär MSB ut i sina publikationer om hur vi ska gå tillväga när vi ska jobba med risk. Att MSB väljer att yrkar på ett avslag med motivet att det finns “potentiellt förödande konsekvenser” luktar rädsla snarare än logik.

Vad ska MSB yrka på för avslag framöver!?! Kanske ska vi förbjuda flygtrafik. Den potentiella konsekvensen när en Boeing 767 med 400 passagerare störtar i en fullsatt Malmö arena kan inte beaktas annat än förödande. MSB borde definitivt förbjuda alla kärnkraftverk och all form av transport av farligt gods!

I fredags hade jag en dragning med arbetsgruppen från Helsingborgs stad om mitt arbete kring en strategi för bebyggelseplanering intill transportleder för farligt gods. Bra länge har jag använt mig av samma teknik för att räkna ut individrisken. Den bygger bl.a. på att olycksfrekvensen justeras efter en karakteristisk väglängd på 300 m. C:a 90 % av alla olyckor har ett konsekvensområde som är mindre än 150 m, vilket gör att en sträcka på 2 x 150 = 300 m borde ge en rättvis (men överskattad) bild av individrisken.

Henrik Tehler från Brandteknik passade på att bjuda mig på följande fina uttryck som gör det möjligt att via en fin matris och korsvis multplikation ta hänsyn till hur stor del av en bestämd sträcka (t.ex. 1 km) som en viss olycka kan ge en påverkan på ett bestämt avstånd från vägen.

Nu har jag börjat att programmera om i Excel och @Risk. Det ska bli riktigt spännande och se hur resultatet skiljer sig åt i jämförelse med min nuvarande modell.

Under hösten 2003 utvecklade jag och min dåvarande kollega Martin Kylefors (numera Tyréns) den modell som kom att utgöra grunden för Länsstyrelsens “Riktlinjer för riskhänsyn i samhällsplaneringen”, dagligen kallad för RIKTSAM. Det är inte många som känner till detaljerna om den modell som vi byggde upp, men jag minns som ni förstår en hel del. På sistone har jag hittat avvikelser mellan de kurvor på individrisken som redovisas i RIKTSAM och kurvor som jag själv tar fram med en ny modell på samma transportled. I figuren nedan visar jag skillnaderna mellan v 1.0 och den modell som jag själv använder, kallas v 2.0.

Jag kan inte helt säkert beskriva varför det finns så pass stora skillnader mellan modellerna, speciellt i området 30-100 m, ett område inom vilket vi idag ofta planerar för ny bebyggelse. Jag vet dock att resultaten avviker en del när det gäller explosivämnen och spridning av giftiga ämnen i luft. Men, för att fullständigt kunna förstå var i skillnaderna består så behövs tillgång till den ursprungliga beräkningsmodellen. Kanske dags att slå Länsstyrelsen en signal…

Ni som följer mig på Twitter har sett att jag ägnat en hel del tid till att jobba med min modell för konskevensberäkning av olyckor med farligt gods. Bland annat har jag fokuserat på skadebegränsande åtgärder efter explosioner, men även modelleringen av gasutsläpp har fått sig en rejäl genomgång. Jag har sett över hanteringen av spridningsvinklar och även själva spridningsmodellen har fått ett ansiktslyft.

Gasspridning i Excel är inte helt enkelt, utan kräver en hel del knep och knåp för att fungera. Speciellt då jag har ett krav att modellen ska vara helt integrerad med @RISK och leverera individrisken som en funktion av avståndet på en gång. När det gäller gasspridning så används några olika modeller, beroende på utsläppets källstyrka och rådande klimat:

1. Jetmodell
2. Jetmodell och passiv spridning
3. Jetmodell och tunggasmodell
4. Jetmodell, tunggasmodell och passiv spridning

Att enbart titta på en passiv spridningl (gaussisk spridningsmodell) ger ganska grova underskattningar av gaskoncentration, speciellt nära utsläppet. En intressant reflektion är att tre av fem utsläpp inte ger en  övergång till passiv spridning. Värt att tänka på när ni bygger era modeller…