Henrik höll en underhållande presentation om riskanalyser i förrgår, igår, idag och i morgon. Speciellt hans redovisning av riskanalystekniker på 3200 f.Kr där kunskap om framtiden baserade ofta på tro, myter och tecken från gud. På 1950-talet skedde en introduktion till mer kvantitativa metoder där man med hjälp av felträd försökte sätta ett mått på risk i samband med tillverkning av flygplan och uppförande av kärnkraftsverk. Komplexa system kräver en modell som kan fånga in olika perspektiv av systemet och Hierarkisk Holografisk Modellering (HHM) är ett exempel på en sådan.

Peter (min första chef på dåvarande Sydkraft Konsult) pratade om driftsäkerhet och de metoder som finns för att hitta felhändelser och skatta frekvenser. Driftsäkerhet är består av tre delar; 1) funktionssäkerhet – hur ofta går komponenten sönder? 2) underhållsmässighet – hur lång tid tar det att reparera? och 3) underhållssäkerhet – vem ska reparera? Med hjälp av FMEA identiferas kritiska komponenter och deras driftsäkerhet. Denna information kan man sedan använda för att t.ex. optimera reservdelslager och fastställa underhållsplaner.

Kurt gav en översikt om vad som händer utomlands när det gäller riskanalys och olycksutredning. I ett av hans exempel om Dash 8-händelsen på Kastrup i förra månaden belyste han vikten av att man måste titta bakom ”vad” i en olycksutredning. Utan att hitta ”varför” finns det stor risk att det händer något liknande igen. Därefter gick Kurt in på hur man bygger upp responssystem för att möta kriser och avslutade med att göra reklam för Lucram.

Linus har under många år försökt driva en förändringsprocess inom räddningstjänsten så att organisationens förmåga, resurser och räckvidd anpassas till hjälpbehovet. Han talade igår om ”riskbaserad räddningstjänst”. Nu är räddningstjänsten snarare uppbyggd genom tradition och politiska beslut, än mot någon form av riskbild. Av 90 000 insatser är 3 % rökdykning och vid 0,2 % räddar rökdykare liv. Linus ställde den självklara frågan om det verkligen är just för rökdykarinsats som styrkan ska vara dimensionerad.

”Business Continuity Planning -BCP” var temat för Martins presentation. Utifrån några exempel på olyckor (kabelbranden i Akallatunneln, Scandic Grand Central i Gävle, Akzo Nobel i Malmö, Kemiraolyckan, m.fl) att det är kostnaderna för avbrott som helt klart dominerar skadekostnaderna efter olyckor. Syftena med BCP är att minimera avbrotten, ha kontroll, lägre försäkringspremier, ökat förtroende och ”landa mjukt” vid en skada. Nyckeln till lyckad kontinuitetsplanering är att:

1) Identifiera nyckelprocesser med hjälp av flödeescheman. Identifiera beroende, tider, m.m.
2) Analys av verksamheten med nyckelpersonal, nyckelmaskiner, tillåten avbrottstid.
3) Utforma åtgärder och strategier baserat på tillåten sårbarhet och nödvändig redundans
4) Utforma och genomför planen. Revidera regelbundet.

Magnus talade om släcksystem för dels kulturbyggnader och dels vägtunnlar. När det gäller sprinkler i kyrkor så är några erfarenheter av ett SP-projekt att:

1, Systeminstallationerna är relativt komplexa. Regelbunden funktionskontroll är viktigt för att säkerställa funktionen hos systemen.
2, Flera fall av oavsiktliga aktiveringar har dokumenterats.
3, Dränering av rörsystemen är viktigt för att förhindra frysning. Användningen av frysskyddsmedel kan diskuteras.
4, Kontroll, provning och underhåll är viktigt för hög tillförlitlighet.

Björn hade till uppgift att ge en presentation om riskanalysers olika fokus. I dagens lagstiftning ställs krav på riskanalyser inom en rad områden, men vet någon egentligen vad för produkt som krävs? Tillämpningsområdena är många och metoderna är ännu fler. Efter att ha redovisat några exempel på tillämpning och problem ställer sig Björn frågan om ”risk engineering” är en mogen disciplin. Svaret var ett givet NEJ, och en av de största orsakerna (i Island) är bristen på utbildning och erfarenhet.

Per höll en presentation om ”mediahantering vid kriser”. Några råd är att alltid visa empati för de som drabbats av en kris. Att vara medmänsklig och visa respekt är det viktigaste i kontakten med media. Det är viktigt att 1) aldrig ljuga, 2) erkänna i fall man inte vet svaret, 3) ställ upp för journalisterna och 4) utse en särskild pressansvarig.

Emma valde att prata om krishantering utifrån ett personligt perspektiv, något hon fått (oönskad?) erfarenhet av själv de senaste åren. Hennes råd för att hantera personliga kriser är:

1, Våga reflektera
2, Våga lära av misstag
3, Våga be om hjälp

Harry McNiel från Krisberedskapsmyndigheten höll ett inspirerande föredrag om ”krisberedskapen i Sverige” där han gick igenom samhällsförändringar, hot och risker samt vårt system för hantering av kriser. På senare år har det arbetats rejält med krishanteringsförmågan i landet – i allt från kommuner, länsstyrelser och på regeringsnivå. Enligt Harry kan det verka lite märkligt att ett land som har haft två ministermord, europas största färjekatastrof och största brand samt stormarna Gudrun och Per, inte har vaknat tidigare när det gäller krishantering. På KBM:s hemsida hittar du mycket matnyttigt.