Sådär lagom sen kommer jag med några reflektioner om Kalla Faktas inslag om branden i Rinkeby som krävde sju människoliv. Det ratas mycket om en röklucka som var trasig och att räddningstjänstens radioutrustning inte fungerade tillfredsställande. Lyckligtvis är det inte särskilt ofta som en lägenhetsbrand får så ödesdigra konsekvenser där människor som inte befinner sig i brandrummet omkommer. Skulle det inträffa så är det just trapphusen som är de farligaste platserna.

I Kalla Faktas inslag påstås både räddningstjänst och polis hävda att den trasiga rökluckan inte hade någon betydelse för utgången av branden. Detta citerade påstående känns inte speciellt underbyggt. Två av de omkomna dog inte i trapphuset, utan efter att de hade förts till sjukhus. Att hävda att en kortare exponering för brandgaser inte hade påverkat deras överlevnadsmöjligheter är nog att dra förhastade slutsatser, se nedanstående utdrag från olycksutredningen:

Vid denna händelse tog det ganska lång tid innan rökluckan öppnades längst upp i trapphuset och de stora mängder rök som hade kommit ut i trapphuset kunde vädras ut. Detta innebar att man under lång tid av insatsen var tvungna att arbeta i tät brandrök med dålig sikt. Detta i sin tur innebar att genomsökningen av trapphuset försvårades. Utredningen har dock ingen anledning att tro att detta på något sätt skulle ha försenat sökandet så att konsekvenserna blev värre än om rökluckan hade öppnats tidigare. Däremot handlar det mer om personalens egen säkerhet och att bli effektivare vid kommande insatser.

Brandgaser är extremt giftiga. Dödliga förhållanden kan uppkomma inom två minuter i en lägenhet och med en öppen dörr till ett trapphus tar det bara ytterligare några få minuter innan förhållanden är dödliga där. Dock är påverkan av brandgaser individuell och det måste vara omöjligt att med säkerhet påstå att en kortare exponering inte skulle öka överlevnadsmöjligheterna. Varför använda sig av “tro” och inte av vetenskap. Jag hoppas att Statens Haverikommision använder sig av bättre motiv i sin utredning.

Att räddningstjänsten i ett läge måste prioritera sökandet efter en kollega som de tappat kommunikationen med känns fullständigt naturligt. Brandmän är på sitt jobb och utsätts för dessa extrema situationer dagligen. Att deras arbetsmiljö måste sättas först är inget att diskutera. Läs gärna Storstockholms brandförsvar egna kommenterar till händelseförloppet.

Vad gör vì? Kanske hade det inte varit så dumt med mer förlåtande system, exempelvis dörrstängare elller boendesprinkler. Detta kostar naturligtvis troligen mer än vad det smakar (sett ur ett nationellt perspektiv). Allra viktigast är kanske information om hur brandskyddet i våra byggnader är uppbyggt och hur man ska göra om det brinner, både i den egna bostaden och i någon annans. Sådan information finns, se till och sprid den!

Helgens tragiska brand på nattklubben i Perm (Ryssland) väcker en del tankar. Återigen inträffar en brand med katastrofal utgång genom en kombination av oaktsamhet och lättantändlig inredning. Branden i Perm liknar den som inträffade på Station Night Club på Rhode Island för några år sedan. Där handlade om pyroteknik som antänt väggar bekläda med polyuretanskum. Branden liknar också den som inträffade i Bangkok för snart ett år sedan. Här var det också pyroteknik och lättantändliga material som orsakade den snabba och tragiska branden. Vittnesuppgifter från Perm säger “…I saw drops falling off the ceiling and then there was a lot of smoke…” Troligen har det suttit trädliknande grenar av plast i taket vilka bidrog till det mycket snabba brandförloppet.

Listan över bränder i nattklubbmiljöer som har gått riktigt dåligt kan göras lång. Frågan är bara hur vi ska hantera detta? Räcker det med LSO som anger ansvariga och deras skyldigheter, eller måste vi helt enkelt uppföra dessa byggnader på ett sådant sätt att det byggnadstekniska brandskyddet utförs för att skydda personer mot den oaktsamhet som så ofta förekommer i dessa miljöer?

Branden i Perm skulle kunna inträffa var som helst i Sverige under den kommande månaden när nattklubbar dekoreras inför julen. Egentligen borde svaret vara ganska enkelt. Låt ägare till dessa lokaler betala för ett bättre byggnadstekniskt brandskydd (läs sprinkler). Med en sprinkleranläggning hade inte Station Night Club lett till dödlig utgång och troligen inte heller någon annan av de senaste årens katastrofala nattklubbsbränder.

på BIV-konferensen i förra veckan pratade jag om kostnadseffektivt brandskydd med sprinkler i byggnader. Presentationen bygger på mitt arbete med FoU-projektet “Fire Safety Design with Sprinklers” där jag bland annat har tittat på om sprinkelrsystem är särskilt effektiva i vissa byggnader. Ett sätt att mäta sprinklerns effektivitet är att titta på hur risken för spridning av brand varierar i olika byggnader samt se vilken effekt ett sprinklersystem har där. Jag har studerat:

• Brandspridningsrisken som en funktion av byggnadens höjd
• Brandspridningsrisken som en funktion av tid från larm till skadebegränsande effekt.

Mitt datamaterial består av alla insatsstatistik från bränder som inträffat i flerbostadshus mellan 1996-2008, en samling av drygt 35 000 bränder. Preliminära siffror redovisas i nedanstående tabeller.

Det verkar som om det finns en tydlig korrelation mellan tid från larm till skadebegränsande effekt och risken för spridning till annan brandcell. Om denna tid överstiger 15 min blir det en orderntlig ökning i jämförelse med byggnader som ligger inom området för normal insatstid. När det gäller på risken för spridning relaterat vilken våning branden inträffar finns det ingen tydlig korrelation. Visserligen är det en ökning på 38 % när branden inträffar på våning 9-16 i jfr med 5-8, men det går inte riktigt att utlösa samma tyliga trend.

Senare idag håller jag en presentation på BIV-konferensen i Göteborg. Jag pratar under titeln “Billigare och bättre brandskydd med sprinkler i byggnader”. Jag kommer bl.a. att ta upp följande:

• Innebär en optimering av brandskyddet att vi skapar mesta möjliga brandskydd för pengarna eller att vi hittar minsta erforderliga nivå?
• Varför måste vi förlita oss på amerikansk sprinklerstatistik?
• Hur bra är sprinklersystem på att förhindra brandspridning?
• Hur påverkar byggnadens höjd och avstånd från brandstationen den nytta som sprinklern ger?
• I vilka byggnader ger sprinklersystemet störst nytta?

Min presentation kommer läggas upp på hemsidan inom kort. Håll utkick via Twitter…

Jag fick ett tips om en intressant artikel som presenterades på “Human Behaviour in Fires” i somras. Artikeln är skriven av Ian Thomas m.fl. med titeln “Is Consideration of Evacuation Relevant to Most Fire Fatalities?” I artikeln diskuteras huruvida det är relationen mellan tid till kritiska förhållanden (ASET) och tid för utrymning (RSET) som är orsaken till de flesta dödsbränder? De har med hjälp av dödsbrandsstatistik kommit fram till att ytterst få dödsbränder (i Austrailen) inträffar pga. att personerna inte hunnit utrymma i tid. De har snarare inte försökt utrymma, kanske pga. alkoholpåverkan, riskfyllt beteende eller andra orsaker.

Författarna konstaterar att dödsbränderna kan bara minskas om vi får en större förståelse för de omständigheter som leder till en brand, förmågan hos männskor där bränderna inträffar och de faktorer som gör att det inte går så bra. Det byggnadstekniska brandskyddet, sprinkler undantaget, leder inte med nuvarande utformning till ett minskat antal dödsbränder. Det finns ett behov av mer forskning relaterat till de sociala och beteendevetenskapliga aspekterna av dödsbränder.

Amerikansk statistik visar att risken att omkomma vid brand minskar med 80 % om det finns sprinkler i det rum där branden uppkommer, vilket visar att systemet har en väldigt hög effektivitet. I mitt tidigare arbete med bostadsbränder och sprinkler konstaterade jag följande:

Skillnaden mellan en byggnad utan resp. med sprinkler är stor. Att en person kan bli medvetslös även i en sprinklad lägenhet är ett faktum. Åtta av tio bränder i jämförelse med nio av tio för lägenhet utan sprinkler leder till medvetslöshet.

Dock är det en stor skillnad vid vilken tidpunkt detta inträffar. Skillnaden är mer än fyra minuter. Analysen visar även att dödliga förhållanden enbart uppkommer i en sprinklad lägenhet då
sprinkler inte fungerar. Sammanfattningsvis kan sägas att potentialen att skadas och omkomma i en sprinklad lägenhet är mycket lägre än i en lägenhet utan sprinkler.

Missa inte möjligheten till debatt via Uppdrag granskning!

På onsdag är det dags för Uppdrag granskning att ta sig an brandsäkerheten i vårdboenden. I trailern nedan kan ni höra MSB:s Patrik Perbeck säga “Det finns ingen möjlighet att vänta på räddnigstjänsten. Räddningstjänsten räddar inga liv vid bränder i vårdboenden”. Och visst ligger det mycket i vad Patrik säger. Att bli medvetslös och omkomma går riktigt fort i en boendemiljö och tidig upptäckt av branden är av yttersta betydelse för att hinna utrymma i tid.

Men, för personer som har ett vårdbehov räcker det inte att bli varse om att det brinner. Dessa personer behöver hjälp vid utrymning antingen genom att någon faktiskt bistår dem med förflyttning till en säker plats, eller genom att det finns ett system som eliminerar branden som exempelvis boendesprinkler. Inför repotaget i Uppdrag granskning så kan du passa på att läsa följande artikel:

Sprinklade vårdboende – ett rättvisekrav

I sammanhanget är det också viktigt att komma ihåg att våra s.k. särskilda boenden är bra mycket säkrare än de tidigare “gruppboendena” där upp till åtta personer tilläts bo i samma brandcell. Brandskyddet i ett särskilda boenden är utformat för att kompensera brist på vårdpersonal med en utökad brandcellsindelning.

nI förra veckan uppmärksammade Sveriges Radio problematiken med bostadsbränder och i nästa vecka ger sig SVT genom Uppdrag granskning in i debatten om brandskydd i särskilda boenden. Bloggkollegan “Räddningstjänst” ställer sig frågande till varför inget händer, trots att vi vet ganska mycket om de dödsbränder som inträffar. Efter att jag pratat en stund med SVT i förmiddags så började jag också fundera på varför det egentligen är som det är!

Boverket bestämmer hur brandskyddet i byggnader ska se ut. Vi brandkonsulter tolkar Boverkets regler och ibland bestämmer vi oss för att finna andra lösningar och verifiera att dessa är säkra. Traditionellt sätt har brandskyddsbestämmelserna fokuserat på att stänga inne en brand och säkerställa att den inte sprider sig till annans egendom. I publika lokaler är det också betydelsefullt att människor kan utrymma i tid. Vad vi inte fokuserat på är att rädda liv! Visserligen finns det sedan några år ett krav på brandvarnare i samband med nybyggnad, men i övrigt görs relativt lite för de som befinner sig där dödsbränder vanligen inträffar.

Våra kontor, skolor, sjukhus och samlingslokaler är relativt säkra och dödsbränderna är i huvudsak koncentrerade till byggnader som inrymmer sovande personer i boendemiljö. Ska vi sänka dödstalen så måste brandskyddet i boendemiljön förbättras. I många fall räcker brandvarnare (om den har batteri och sitter monterad i tak), men i vissa verksamheter behövs sprinkler.

Jag förstår Boverket som inte får göra byggandet dyrare och därmed är återhållsamma med förändringar som kostar pengar (läs sprinkler). Det behövs alltså en politisk vilja om det ska bli någon minskning av dödsbränderna. Det är enbart den politiska styrningen till Boverket som kan få till stånd en ändring av reglerna som påverkar brandskyddsnivån. För inte är det någon som vill bygga säkrare på eget initiativ!?!

Några av er kan ha missat att BIV:s hemsida har fått nytt liv i sommar. Bland annat finns en läsvärd krönika av Brandskyddslagets Claes Malmqvist om den olyckliga branden som ledde till ett ungt norsk pars död på ett hotell i Borgholm år 2004:

… om en brandskyddslösning inte är värd att ta strid för – oavsett om det är vid projekteringsmötet eller med ett föreläggande – så behövs den nog inte, men…
om vi däremot tycker att den behövs så måste vi verkligen se till att den blir av. Så nästa gång jag funderar på om en skyddsåtgärd verkligen behövs – om den är värd övertalningen, värd känslan av att vara till besvär och värd det ofta torra formella arbetet – då skall jag minnas Eirik och Linn. Det skall vi nog göra allihop ibland. Det tror jag att vi alla i längden vinner på…

Mattias Delin skriver också några rader om den katastrofala branden i Rinkeby då sju människor omkom i vad som verkar vara en vanlig lägenhetsbrand. Sju dödsoffer är sällsynt, och räknat sedan 1970-talet så har är det endast bränderna på stadshotellet i Borås (20 omkomna) och på Backaplan i Göteborg (63 omkomna) som har haft fler dödsoffer. Jag tycker precis som Mattias att det defintivt är ett misslyckande att en normal bostadsbrand kan få dessa konsekvenser. Vi behöver alla tänka till här…

För ett tag sedan hittade jag följande beskrivning av en av de vanligare missuppfattningarna om brandmotstånd som jag tog mig friheten att översätta. Tyvärr kommer jag inte ihåg källan…

En av de största missuppfattningarna om brandmotstånd är att den klassificering som fås i samband med provning (t.ex. R 60 eller R 90) indikerar hur lång tid en konstruktion bibehåller sin bärförmåga eller begränsar brandspridning. Klassificeringen bygger på en standardiserad testmetod som är ett s.k. jämförande test. Det innebär att en konstruktion klassad i EI 120 är bättre än en som är klassad i EI 60. Dock kan en EI 120 konstruktion upprätthålla sin funktion för både längre och kortare tid i en verklig brand.